Norra Trädgårdsholmen

 

Norra Trädgårdsholmens fyr byggdes år 1863 och togs i drift 1864 samtidigt som fyren på Stångudden. Anders Börjesson från Lurö blev första fyrvaktare och arbetet gick sedan i arv i familjen i flera generationer.  Fyren togs ur drift 1915 då den ersattes med en AGA-fyr på Lurö Röskär. Det var också då fyrtornet monterades ner och fyren blev bara ett boningshus. Fyren flyttades i början av 1930-talet till Ekenäs men i början av 1990-talet kom den åter igen tillbaka till skärgården. Idag står den på udden vid Stenstaka, Lurö och är en del av gästhärbärget Luringen.

Norra Trädgårdsholmen köptes av Vänerns Seglationsstyrelse år 1862 av dåvarande ägaren av Lurö rådman Petersen i Mariestad. Året därpå byggdes en fyr med fyrvaktarbostad på norra udden av ön. Sydväst om fyren byggdes samtidigt en mindre ledfyr. Dessa två fyrar skulle ligga i enslinje med varandra när man kom seglande från sydväst från t.ex. Vänersborg. Denna fyr tändes samtidigt som fyren på Stångudden vilket var år 1864. Första fyrvaktare på Norra Trädgårdsholmen hette Anders Börjesson och var född 1818 på Lurö. Det går att härleda hans släkt ända tillbaka till 1600-talet som Luröbor. Han hade bott i en liten stuga där Örnvalds gård ligger idag. Anders hustru hette Maria Nilsdotter och var född 1831 i Eskilsäter. De fick två barn Nils född 1862 och Axelina född 1866. Dessutom bodde Marias syster Lena som uppges vara ofärdig hos dem. Till en början bodde även Anders far, Börje Andreasson här tills han dog år 1867.
        Samtidigt som fyren färdigställdes byggdes även en ladugård och en källare. Man hade både höns, gris och får och varje liten jordplätt på ön var uppodlad. I den skyddade viken på sydsidan byggdes en stenkista och en fiskebod.  Fiske var som för många andra skärgårdsbor en viktig del av försörjningen, främst för egen del men kanske  såldes också fisk.  Båttypen som användes var vänersnipan som var en klassisk roddbåt med två årpar. Vid lämplig vind sattes ett eller två spristakesegel upp.
        På den tiden var det hög status att arbeta som fyrvaktare även om lönen var relativt låg. Fyrvaktarens uppgift var att tända fyren vid skymning och släcka den när de första solstrålarna syntes. Det var viktigt att fylla på fyrlyktan varje kväll med fotogen och se till att den fungerade korrekt. Fyrvaktarna på Lurö och Trädgårdsholmen hade även hand om utprickningen av farleden i närheten.
Drygt 30 år efter att familjen Börjesson flyttade till Trädgårdsholmen tog sonen Nils över som fyrvaktare. Detta var året 1895 och fadern hade hunnit bli 77 år gammal och nått pensionsåldern. Nils hade gift sig med Ida Olivia Johansdotter som var född 1873 i Sjömyren Eskilsäter. De fick nio barn men bara en son och han döptes till Nils. Systern Axellina hade också gift sig och med Adolf Sjöstedt, född 1859 i Otterstad. De hann föda två barn på Trädgårdsholmen innan de flyttade år 1898 till Långbrodalen i Eskilsäter där de ytterligare fick fyra barn. Man kan ju bara undra hur så många kunde rymmas i den lilla fyren på Trädgårdsholmen.  
        Allt eftersom året gick moderniserades fyrarna i skärgården och 1915 ersattes fyren på ön med en AGA-fyr på Lurö Röskär som ligger mellan Lurö och Trädgårdsholmen. Nils med familj bodde kvar i fyren och fortsatte ha hand om fyren på Röskär och andra fyrar i skärgården.  Nils älskade sin ö där han bodde i hela sitt liv fram tills sin död 1930. Det var då familjen bröt upp från ön. Sonen som också hette Nils gick i sin fars fotspår och flyttade till Smörhättans fyr på Brommö där han blev fyrvaktare. Övriga familjemedlemmar flyttade till bl.a. Värmlandsnäs.
        Fyren blev nu öde och sonen Nils lär har berättat på äldre dagar att det var ett mycket hårt liv de levde på Trädgårdsholmen. Han berättade om hur stänket från vågorna trängde in i fönstren när det blåste hård nordostlig vind. Vid isläggning och islossning var de helt avskurna från omvärlden och om vid en nödsituation skulle man hänga upp en handduk på väggen. På så sätt kunde de som bodde på Stångudden se det och  undsätta dem i en svår situation men man kan ju bara tänka sig hur bra denna signal fungerade.
        Fyrtornet revs någon gång efter 1915 då fyren släcktes men när familjen hade flyttat från stugan flyttades huset till Ekenäs där den tjänade som bostad i många år. I början av 1990-talet byggde ägaren ett nytt hus och tänkte riva det gamla huset. Luröskärgårdens Natur- och Kulturförening erbjöds då att överta huset om de själva plockade ner det och så blev det. Frivilliga krafter hjälptes åt och fraktade ut fyren till Stenstaka, Lurö där den sedan byggdes upp och är nu en del av vandrarhemmet.
        Ida hade i en skreva på ön odlat en röd ros med dubbla blommor som doftade underbart och denna ros lyckades man ta sticklingar av som nu bland annat växter på Lurö. Den är en mycket ovanlig ros och experter har inte lyckats bestämma rosens rätta namn så nu kallas den för Trädgårdsholmsrosen. Vart Ida en gång hade tagit sticklingar ifrån kan vi inte veta men kanske från sitt barndomshem på Värmlandsnäs eller kanske från någon av de många blomsterträdgårdarna på Kållandsö. Det som idag finns kvar av fyren som en gång stod på Norra Trädgårdsholmen är bara grunden som är fylld med tegel. Det finns också kvar en jordkällare som i stort sett är intakt där den är byggd i en djup bergsskreva. Det finns även många stenlämningar kvar efter byggnader och stenlagda stigar.

 

Det är troligtvis Nils och Ida tillsammans med fem av sina barn som sitter framför fyren.

 

Bilden är någon gång före 1915 eftersom det inte finns någon AGA-fyr den den lilla skäret (Lurö Röskär) på vänster sida av N. Trädgårsholmens fyr.

 

Någon ror en eka i farleden mellan Norra Trädgårdsholmen och Lurö.

 

Denna bild år tagen på Norra trädgårdsholmen från klippan i närheten av Stångudden fyr.

 


 

Trädgårdsholmsrosen som nu fått ett officiellt nyskapat namn, ’Maria von Wright’, av POM (Program för odlad mångfald, kopplat till SLU). 2006 samlade POM in många ”okända” rosor i Sverige, bland dem Trädgårdsholmsrosen, samma ros med olika lokala namn hittades på totalt 10 platser från Norrköping i norr till Varberg i söder. På Orust växer den på Marieberg och där kallas den ”Fru Wrights ros” därav fick den sitt nya namn ’Maria von Wright’ och finns nu i POMs genbank. Rosen en är storväxande, kan klättra och har mörkrosa blommor.

 
Lurö Natur- och kulturföreningen • Kontakt
Webbverktyg från Askås I&R