Vithall

 

Vithall har varit bebodd sedan år 1820 då skepparen Johannes Lindblad flyttade hit med familj från Åmål. Då flyttade dagens stuga från Djurö och byggdes åter upp här på Vithall. De efterkommande som arrenderade ön försörjde sig på fiske och vad den odlade marken gav. Djur hade man i viss mån också. De sista som bodde på ön var syskonen Gustav och Matilda Svensson vars föräldrar också bodde på ön. Syskonen fick flytta till fastlandet på hösten 1959 på grund av sjukdom och båda dog 1961. Stugan på Vithall har därefter renoverats i flera omgångar och idag står den öppen för besökare.

Stugan på Vithall lär vara den äldsta bevarade huset i Eskilsäters skärgård och flyttades från Djurö där den först stod. År 1820 fick skepparen Johannes Lindblad tillstånd av ägarna av ön, Gaperhults samfällighet, att bygga och bebo ön. Johannes bodde här med sin fru och sju barn fram till år 1837 då han flyttade till Aspholmen där han tjänstgjorde som lots och prickhållare. Före det nuvarande bostadshuset fanns här en mindre fiske- och övernattningsstuga. Vem som byggde den och när är oklart. Mellan åren 1837 och 1844 har troligtvis ingen bott på Vithall för det står inget om det i kyrkböckerna, men det är lite svåra att tyda då de är vattenskadade.  År 1844 flyttade Olof Petter Eliasson till Vithall från Norra Hökön. Han var född år 1817 och son till arrendatorn på Norra Hökön, Elias Olofsson. Olof Petter gifte sig med den 12 år äldre Greta Andersdotter från Otterstad. Greta var änka och hade en dotter. Olof Petter och Greta fick sex barn, fyra söner och två döttrar. Omkring år 1857 flyttade familjen till Sätterholmen utanför Karlstad där han fick tjänst som fyrvaktare.
       Enligt kyrkböckerna bodde mellan åren 1857-1858 Anders Petter Andersson från Eskilsäter Vithall och mellan åren 1858-1862 arrenderade Jan Andersson Vithall även han från Eskilsäter. År 1862 flyttade Emanuel Wallstedht till Vithall. Han var född 1823 i Otterstad på Kållandsö där han hade arbetat på Läckö tegelbruk. Därefter jobbade han på Lurö tegelbruk men när det bruket lades ner flyttade han över till Vithall och arrenderade ön. Emanuels första hustru hette Bolla Jansdotter född 1811 i Otterstad. När deras dotter Laura var fyra år dog Bolla i TBC. Emmanuel gifte om sig med Maja-Lisa Jansdotter, född 1827 i Eskilsäter. De fick i sin tur fick två barn, Alexander född 1857 och Eugenia född 1864.
       Dottern Laura gifte sig med Karl Olson i Aggerud, Eskilsäter och fick många barn. Dottern Eugenia blev lärarinna och gifte sig med fyrvaktaren Johan Johansson på Fogdens fyr utanför Åmål och de fick flera barn tillsammans. Sonen Alexander drunknade vid Klövskär i närheten av Klövön den 7 januari 1883.

Detta är kyrkoherden i Eskilsäter berättelse om händelsen:

”Vid en resa från fasta landet till Vithall grundstötte båten och kantrade varvid två av de tre kastades upp på skäret och igenfanns där följande dag ihjälfrusna. Alexander var en av dem. Den tredje mannen Edvin Johannesson fyrvaktare på Gunnarsholmen, hade av stormen blivit uppkastad på ett skär mellan Aspholmen och Lurö och återfanns ej förrän 30e juli”

Deras rop på hjälp hördes både till Klövön och Aspholmen men man trodde inte att någon människa var ute på sjön i detta förfärliga väder utan att det endast var gasten som skrek.
       Efter Alexanders död flyttade Lauras son Karl ut till morföräldrarna och blev som en son för dem. Han tog morfaderns släktnamn Wallstedt. År 1895 lämnade Emanuel Vithall och arrenderade i stället Ärnön som ligger strax norr om Vithall. Ön hade inte tidigare varit bebodd och Emanuel byggde ett boningshus där. Då barnbarnet gifte sig år 1910 byggde även han ett hus på ön. Tre år senare dog Emanuel då 90 år gammal. Två år senare flyttade Karl med fru och barn till Aspholmen och fick tjänst som prickhållare. Ingen annan flyttade till Ärnön så ön blev endast bebodd ca 20 år.
       En ny familj flyttade till Vithall. De var sjömannen Sven Jansson, född 1843 i Otterstad. Hans fru hette Anna Andreasdotter, född på Lurö 1845. Annas släkt hade bott på Lurö i många generationer. Hennes farmor var den omtalade ”vackra Anna på Lurö”. Deras barn Gustav och Matilda föddes på Lurö år 1882 respektive 1884. Då familjen flyttade till Vithall slutade Sven som sjöman. Förutom jordbruket och fisket var Sven fyrvaktare på Stora Klubben. Strax norr on Vithall. Dit rodde han varje dag och tände och släkte fyren. En del nätter övernattade han i fyrstugan på ön. Han skötte denna tjänst tillsammans med sonen Gustav fram till sin död år 1917. Samma år sattes det in AGA ljus på Stora Klubbens fyr.
       På Vithall liksom de flesta öarna i skärgården fanns ett litet jordbruk. Än idag kan man se lämningarna av den odlade jorden på ön. Där fanns en ladugård där man hade kor, får och höns. För att dryga ut fodret skar man vass i augusti månad som man sedan torkade och använde till vinterfoder. Den huvudsakliga inkomsten kom från fisket. Man fiskade med nät, not och ryssjor. Det fanns grunda vikar på västra sidan av ön där man kunde fiska med ryssjor. På våren fiskades gädda och på hösten/vintern fiskade man lake med ryssjorna. Redskapsboden som fanns på Vithall flyttades dit vintern 1907 från ön Sunnervass där den hade varit bostadshus mellan åren 1894-1902. Från och med 1910-talet skaffade de flesta skärgårdsborna motorbåtar men det var aldrig något som köptes på Vithall utan man använde roddbåtar.
       Sven Jansson avled 1917 och hustrun Anna 1928. De sista tio åren var hon starrblind och det var dottern Matilda som helt fick överta skötseln av hemmet. Brodern Gustav fortsatte med fisket på samma sätt som hans far gjort. Åren gick och livet fortsatte på samma sätt men att flytta från Vithall kom aldrig på tal. Ingenting i den lilla stugan ändrades och syskonen lät sig inte påverkas av tidens förändringar. Då man steg över tröskeln till deras hem tycktes man ha förflyttas flera decennier tillbaka i tiden. Men en kristallradio hade Gustav och med hjälp av den följde han noga vad som hände i världen.
       Syskonen älskade båda sin ö och ville inte flytta därifrån trots att krafterna avtog alltmer. Men en dag kom det oundvikliga uppbrottet. På hösten 1959 blev Gustav sjuk och måste söka upp en läkare. Man ordnade en liten lägenhet åt dem i Åkershus i Eskilsäter. De sista bofasta lämnade ön för alltid. Detta var en stor omställning för Gustav och Matilda att komma till en ny miljö på fastlandet. På våren 1960 skrev Matilda ett brev till sin kusin där det stod ”Den här vintern har varit så lång som sju andra” Hela brevet andades hemlängtan och att hon önskade komma tillbaka till Vithall ”om det så bara vore en timme” Men hon återsåg aldrig ”Lycksalighetens ö”, på sommaren 1960 fick hon en hjärnblödning och avled på Säffle sjukhus i januari 1961. Gustav avled hastigt i december samma år.
       Stugan på Vithall har under årens lopp genomgått flera reparationer. Vid en av reparationerna kunde man se att fönstren varit mindre och att farstun var tillbyggd senare. Tegeltaket med enkupigt tegel från Lurö tegelbruk har troligen Emanuel Wallstedt lagt på. Kanske var första taket ett torvtak. Då stugan blev ståendes öde förföll den snabbt. Efter tolv år, 1971, var den i ett bedrövligt skick och hade snart rasat samman om inget gjorts. Därför började Ruth och Valter Andersson som var bofasta på Stångudden Lurö år 1972 restaureringen av huset på Vithall. De arrenderar stugan av Gaperhults samfällighet och renoveringen började med det viktigaste, att täta taket. Tegelpannor plockades ner och nytt undertak lades på. Därefter lades de gamla tegelpannorna tillbaka på sin plats. Då det regnat in hade innertaket ruttnat och möglat och fick också bytas ut. Fönstren fick bytas ut men har samma mått som de gamla. Ny brädfodring med okantade brädor spikades på ytterväggarna och nytt golv lades in i köket. Till sist målades huset utvändigt och invändigt samt tapetserades. 1980, efter åtta somrars arbete, var stugan så pass i ordning att den kunde möbleras. Några möbler finns kvar från Gustav och Matildas tid, medan annat är ditplockat från olika håll. Så långt som möjligt har man försökt att bevara den gamla stilen på huset och inredningen.
      Gaperhults samfällighet eller Gaperhults Gårdstämma som de också heter, sökte bidrag av Jordbruksverket för att reparera stugan då den ännu en gång var i behov av renovering. Bidraget beviljades och under 2011 och 2012 byttes vissa bjälkar och panelen ut på söder och östra gaveln. Tegelpannorna, där delar av takpannorna kommer från Tegelbruket på Lurö lades också om. Det sattes även dit hängrännor och staket runt stugan. De fick också bidrag för ett utedass och ett rastbord. Bidrag från Storjohanns minnesfond har också beviljats där pengarna användes till att bespruta husmasken och för att köpa en luftsolfångare för att minska luftfuktigheten i stugan.

 

Fyrvaktarfamiljen på Stångudden på besök på Vithall med sin båt Frida. Syskonen Gustav och Matilda bodde kvar här fram till år 1959. Matilda lär ha berättat att lyckligaste dagen i hennes liv var när hon fyllde 67 år och gick i pension för då fick ”hon fick lite egna pengar”. Bilden är tagen runt år 1951.

 

 

 

Här sitter Tilda och Gustav framför huset på vithall.

 

Viktor och Greta Karlsson, Skattkärr och mellan dem står Tilda. Barnet är Sven Örnwald tillsammans med sin far Bertil och längst till höster står Gustav. Greta och Bertil var syskon. Bilden är tagen 1952 av Maja Örnvald.

 

På bilden finns Viktor och Greta Karlsson tillsammans med Gustav Och Tilda. Sittande är Maja Örnvald tillsammans med sin son Sven. Bilden är tagen år 1952 av Bertil Örnvald.

 

Gustav och Matilda framför deras stuga på Vithall

 

Fotot är taget sommaren 1949 på Gustav och Tilda framför deras boningshus.

 

Familjen Jansson från Lurö var och hälsade på syskonen sommaren 1949. Här står bl.a. Ester, Anna, Ove, Hjalmar, Per-Gunnar Amgarth, Anita, Agnes Jansson tillsammans med Gustav och Tilda.

 

Matilda och Gustav med sin vänersnipa som användes när Gustav fiskade eller de åkte till fastlandet.

 

Ladugården på Vithall

 

Detta foto är taget sommaren 1949 på den fallfärdiga ladugården som behöver stöttas för att kunna stå upp.

 

Stugan på Vithall med fiskeboden nere vid vattnet.

 

 


 
 
Lurö Natur- och kulturföreningen • Kontakt
Webbverktyg från Askås I&R